Från Preussen
till Paraná
Valentin Klamas · Rakowitz, Marienwerder · Ankomst till Brasilien, 1876
Lite om Preussens och Pommerns historia
Preussen var en historisk region som sträckte sig från norra Tyskland till Litauen. Namnet Preussen har sitt ursprung i preussarna, ett baltiskt folk som bebodde området mellan de lettiska lagunerna och floden Wisla — i det som idag är norra Polen.
Under 1200-talet underkuvades de hedniska preussarna gradvis av Tyska orden, som inbjudits av den polske hertigen Konrad av Mazovien att kristna och pacificera regionen bortom Wisla. Riddarna garanterades besittning av de erövrade områdena, en garanti som erhölls från påve Gregorius IX 1234. Vid slutet av 1200-talet stod det som återstod av preussarna under tyskt herravälde.
Innan slutet av 1600-talet hade det preussiska språket dött ut. Preussarnas kultur blev förtyskad — eller förpolskad, beroende på vilken del av Preussen de bebodde.
Tyska ordens territorium på 1300-talet — Das deutsche Ordensland im 14. Jahrhundert. Marienwerder (Kwidzyn), staden nära Rakowitz, är markerad i den sydcentrala delen av kartan.
Regionen utvecklades västerut tills Otto von Bismarck på 1800-talet lyckades förena de germanska folken i en enda stat och skapade den tyska staten. En del av Preussen förlorades till Polen efter andra världskriget.
År 1876 anländer Valentin Klamas till Curitiba tillsammans med sin mor Barbara och sin bror Josef Klamas, från Rakowitz, Marienwerder, Västpreussen — omkring 80 km söder om Danzig.
Rakowitz — familjens ursprung i Gamla världen
Rakowitz — idag känt som Piaseczno, i Polen — var en liten ort belägen i regionen Marienwerder, Västpreussen, omkring 80 kilometer söder om Danzig (nuvarande Gdańsk). Det var en region av jordbruksslätter genomkorsade av floden Wisla, med djupt rotad germansk tradition och stark luthersk närvaro.
Rakowitz (idag Piaseczno, gmina Gniew) ligger omkring 80 km söder om Danzig, vid floden Wislas strand — regionen Marienwerder, idag i norra Polen.
Flygvy över Rakowitz (idag Piaseczno, gmina Gniew) — orten och dess medeltida kyrka mitt bland slätterna i det forna Marienwerder. Det var från denna by som Valentin Klamas, hans mor Barbara och hans bror Josef bröt upp 1876.
Markockupationen i södra Brasilien
Genom bullan Inter Coetera av påve Alexander VI, 1493, skulle de landområden som upptäckts bortom en meridian 100 mil väster om Azorerna och Kap Verde-öarna tillhöra Spanien. Fördraget i Tordesillas, undertecknat 1494, justerade denna linje till 370 mil väster om Kap Verde, vilket gav Portugal landområdena österut. Som en följd tillhörde södra Brasilien i praktiken Spanien — ett förhållande som varade fram till São Paulo-bandeirantes framryckning och Madridfördraget 1750.
Skälen som uppmuntrade invandringen
Fram till början av 1700-talet var endast portugiser tillåtna att bosätta sig i Kolonin. Efter hovets ankomst 1808 genomfördes en invandringspolitik understödd av Dom João med särskild lagstiftning. I stora drag var de främsta skälen:
- På den brasilianska sidan: ockupationen och koloniseringen av territoriet, behovet av att komplettera slavarbetskraften och tillhandahålla arbetare för byggandet av stora offentliga arbeten.
- På den europeiska sidan — huvudsakligen Tyskland, Italien och Polen: ekonomiska och agrara kriser samt ständiga krig som skapade en stor mängd emigranter.
I det specifika fallet med provinsen Paraná, som endast blev självständig 1853, beviljades incitament för markägande tillsammans med kejsardömets regering. Provinsens förste president, Zacarias de Góes e Vasconcelos (1853–1855), såg som förvaltningens första utmaning att "befolka detta territorium på tvåhundratusen kvadratkilometer" och stiftade lagar för att främja utländsk invandring.
Linismen och koloniseringen av Paraná
Men det var under Adolfo Lamenha Lins förvaltning som koloniseringen av Paraná fick en stor skjuts framåt — med ett nytt system som skilde sig från de modeller som redan organiserats i provinsen och i resten av Brasilien. Dess principer baserades på:
- Att tala sanning för invandraren om det nya hemland han söker, i stället för poetiska beskrivningar och överdrivna löften.
- Att underlätta transporten, så att invandraren slipper umbäranden och dålig behandling fram till resans slut.
- Att dela upp goda jordlotter i närheten av folkrika centra och göra dem tillgängliga via vägar.
- Att få nybyggaren att knyta an till den mark han bebor, genom äganderätt, och underlätta dess förvärv.
- Att förhindra att invandraren vid ankomsten utsätts för förnedringar som tar modet ur honom under de första stegen i okända trakter.
- Att etablera nybyggaren väl, med alla utlovade förmåner, och sedan befria honom från allt förmyndarskap, låta honom stå på egna ben och överlåta åt hans eget initiativ.
Detta system fick namnet Linismen. Under den relativt korta perioden av sin förvaltning i spetsen för provinsen Paranás regering grundade Lamenha Lins kolonierna Santa Cândida, Orleans, Dom Pedro, Dom Augusto, Tomás Coelho, Lamenha Grande, Lamenha Pequena, Santo Inácio och Riviere — och skapade det "gröna bältet" för att försörja Curitiba. Det var i detta sammanhang som Valentin Klamas och hans familj anlände till Brasilien 1876.
Ankomsten till Paraná
I december 1876 anländer fartyget Kepler till Paranaguá, via Rio de Janeiro, kommande från hamnen i Antwerpen, med Valentin Klamas, 19 år, jordbrukare, ombord tillsammans med sin mor Bárbara Klamas (50) och sin bror Josef Klamas (16). Alla tyska katolska medborgare, från Rakowitz, provinsen Marienwerder, Västpreussen, med destination Curitiba.
Passagerarlista för fartyget Kepler, 11.12.1876 — namnen Barbara Klamas (nr 34), Josef (nr 35) och Valentin (nr 36) syns, med ursprung i Rakowitz och destination Curitiba. Källa: Register över utlänningars inresa i Brasilien, Rio de Janeiros nationalarkiv.
Från Paranaguá klättrade Valentin och hans familj upp för bergskedjan mot Curitiba och bosatte sig tillfälligt i kolonin Abranches, tillsammans med andra polska nybyggare. Trots att deras medborgarskap anges som tyskt, tros de ha varit av polsk etnicitet — en hypotes som stärks av muntlig tradition och deras omedelbara integration i Curitibas polska samhälle. I slutet av 1700-talet ägde Polens delningar rum, då landet delades mellan kungariket Preussen, det ryska imperiet och det österrikisk-ungerska imperiet, varvid Rakowitz kom att tillhöra Preussen.
Statistik över Curitibas kolonier, 1887 — Valentin Klamas (nr 8), jordbrukare, tomt nr 8 i kolonin Rivière, etablerad 31.12.1877. Hustru Lúcia Klamas, 26 år; barn Leocádia (6), Júlio (2) och Francisco (1). Grödor: råg, majs, bönor, potatis, ärtor. Äger trähus, en lada, ett stall, två hästar och en ko.
Kolonin Rivières läge (i rött) i Curitibas storstadsregion — där Valentin Klamas etablerade tomt nr 8 den 31 december 1877.
Den 07.10.1889 infann sig Valentin Klamas i Curitiba för att avlägga trohetseden till det brasilianska kejsardömets konstitution och lagar, och erkände därmed Brasilien som sitt hemland. Den 28.06.1898 överlät han tomten i kolonin Rivière till João Maczonek — troligen det tillfälle då han flyttade med familjen till kolonin Thomaz Coelho, i Araucária.